Insekterna talar

Insekterna talar

Idag när jag skulle börja skriva med ärkeänglarna så kom helt plötsligt en massa olika insekter, men även andra djur för den delen. Det var baggar, myror, spindlar, bin, gråsuggor m.m och en mask. De var mycket intensiva med att vilja få uppmärksamhet och att de ville att jag skrev något som de ville framföra. Det handlar om att de är oroliga för vad som händer i världen. Min plan var ju att göra något annat, men det, de ville säga till oss människor var för mig mer viktigt än vad jag annars skulle ha gjort. Metatron förklarar med kärlek att deras ord är så betydelsefulla och för att förstå deras sanningshalt av vad som pågår. De gjorde att jag fattade datorns penna och började lyssna. Dessa underbara na talar så fint, ni skulle bara höra. Det förmedlar så enkelt utan plattityder eller uppbära något ego. Hjärtats tal är deras språk och ärlighetens röst är deras uttryck. Så sitt gärna en stund när du läser detta och låt våren vara en inbjudan att bekanta dig med dessa djur. Ja, sannerligen för de behövs, vi människor behövs också men vi som art har börjat tappa kontrollen. Frågan är ser vi det eller måste dessa fina små varelser lära oss och berätta för oss vad de ser och förklara vad vi gör för att förändring skall ske. Människor förstår nog inte hur viktiga de är som byggsten för jordens existerande och existensen i sig att just få vara uppskattad för den man är utan risk för brutal utrotning:

”Vi är arga på er människor, ni förstör planeten. Vi är rädda nu och vi har ingenstans att ta vägen. Vi cirkulerar runt era liv och vi har inte ens en väg att gå på. Vi måste flytta på oss hela tiden och det vill vi inte göra. Vi vill ha ett hem på planeten jorden. Vi vill ha träd, buskar och grenar, sjöar och vattendrag tycker vi också om. Vi vill ha mör, fin jord med mycket näring. Näringskedjorna är borta snart och då får vi inte näring i oss. De får inte heller de djur som äter oss. Vi har bland annat fåglar omkring oss som är en del av vårt liv.

Helt plötsligt avbryts samtalet och fåglar kommer in och de vill bryta in och förklarar varför de äter insekter; att de äter bara det, det ska, inte mer. Det tar det som behövs för att omvandla till näringskedjan, ett finare sätt att säga att deras avföring är ett spill till jorden men de balanserar också populationen av insekter, och här förtydligar en fågel att han använder människospråk när han använder begreppet population för det är människors sätt att prata på. Han tycker vi är bedrövliga som inte förstår någonting av naturens ordning och inger den respekt. Det finns ett band att insekter och fåglar förstår det här, förklarar han, så är ordningen.

Insekterna fortsätter och säger att de känner att det skall vara så, de förklarar vidare, att fåglarna är betydelsefulla, de är luftburna och stadgar luften. De sätter luften i rörelse. Själv blir jag mycket oförstående när jag hör detta och ber ärkeänglarna att komma och förklara mer. En gam kommer och han säger att de kan luftväxlingarna och ärkeängel Metatron förklarar att de har förvaltande förmågor att bära olika luftkapaciteter eftersom de växlar mellan olika ”höga” höjder. De gör att de kan ta in olika densitet er som finns i luften. De krävs en skärpa för att kunna göra det här, förklarar Metatron. Vad jag förstår parerar fåglar genom vingslag och kan stabilisera luftvågor.

En annan insekt kommer in och säger; därför accepterar vi att de äter oss. De får äta oss, men ni människor skall inte äta oss. Det finns inte i utvecklingskedjan. Vi är inte er meny. En termit kommer in och vill orda. Ni har en utvecklingskedja men det har vi djur också. Ni går in i en annan utveckling med er själva, det är vad vi ser. Ni är inte längre en del av naturen. Ni förstår inte vilka ni är längre. Ni får så mycket hjälp från ovan. Vägledning får ni, men ni förstår inte det. Vi får ingen hjälp, men vi hjälper varandra. Moder jord tycker vi om.

En annan fortsätter: Ni tar in avgaser i ert system, ni är inte renliga. Bilarna tar över era liv och snart kan ni inte gå. Bilarna förgiftar ert sinne. De har brutit ert livsmönster att kunna vandra ibland. Ni vandrar inte längre, ni flyger med en motor och går med en motor, då känner ni inte marken längre, där blir man läkt. Du Elizabeth läker dig dåligt på marken. Du åker lång fordon (buss) och tåg, men du känner inte marken. Ni har långa ben och kan gå långa sträckor, då kan ni fortplanta in kunskaper. Ni kan ta in sundheten då.

Vi vill inte ha er stress men vi går upp på er ibland för att känna er kropp för att förstå er. När vi går på er eller marken känner vi in vad som pågår. Vi kan känna in varje nerv i ert system, vi kan känna ert blodomlopp, era muskler, ja hur kroppen mår. Ni mår inte bra, vi har känselspröt för det en del av oss. Vi tycker inte om vad vi ser hos er människor. Ni bryr er inte om er själva och er kropp. Ni bryr er inte om oss fast vi har funnits längre än ni. Ni tycker inte vi är fina och ser bra ut. Vi ser bra ut, ni förstår inte oss. Ni förstår inte ens er själva, därför är ni olyckliga.

Ni gör inte vad människor skall göra, ni åker bil. Ni kan lära känna oss istället, men ni vill inte förstå oss. Ni sprutar (insektsbekämpning) i buskar och träden, förstör våra nerver och avkomma. Snart fungerar vi inte längre. Vi börjar bli förvirrade, vi är rädda och stressade. Vi vill ha egna platser där ni inte finns, för då blir det lugnt. Ni bråkar mycket med varandra fast inget hotar er. Vi har livsvägar och det förstår vi djur tillsammans. Ni förstår inte hur ni skall vara mot varandra. Vi ser hur ni vandrar i inhägnad av er själva men ni kommer inte ut därav av är ni förvirrade (en larv säger detta). Det gör oss rädda för ni är inte stabila, ni utsöndrar frustrationer och det kan vi inte hjälpa er med, men vi hjälper er med annat men ni ser det inte och det kan vi ta sedan vad det är. Elizabeth skriver det för hon tycker om insekter. Vi har hjälpt henne (här blir jag berörd och kan säga att jag har fått mycket hjälp av dem och jag börjar förstå dem bättre hur fina de är).

En bagge säger; ni tar vår mark som vi älskar. Ni bryter marken och lösgör energifälten från moder jord så allt rämnar. Det kan hända en sak på en del av jorden på grund av vad ni gör som får åverkan på en annan del av jorden. Ni bryter jordens lager, hennes skikt som hon äger och som vi respekterar. Ni tar bort träd, sjöar, vallar och haven förstörs. Sedan sätter ni dit andra saker på marken som ni vill ha. Ni skapar oordning. Ni förstår det på ett plan inom er därför blir ni rädda för vad ni gör och hur illa det är. Ett hus skall kanske inte vara där ni satt det och ett trädfält kanske inte skall bort. Ni blåser ut allt liv och läger in annat i naturen; ölburkar, fimpar och plast. Ni gör i ordningen en egen ordning som inte var den ordning som var menad att vara. Så gör inte vi.

Ni har frekvenser som stör våra sinnen, vi kan inte lokalisera snart vad vi skall gå. Ni skapar oljud i mycket. Vi insekter blir störda, vi har en annan känslighet än ni. Vi kommer börja bete oss annorlunda och börjar bli konstiga förklarar en myra. Vi kan bli paralyserade och ge konstiga ljud ifrån oss då livsropet tas ifrån oss. Hur skall vi vara i er värld, ni ger ingen plats till oss och då vill vi inte vara där. Vi skulle kunna fly någon annanstans men vi kan inte lokalisera väderstrecken där vi skall bo, då ni för sådant oljud och är överallt. Det är inte rätt att göra så.

En annan insekt säger; ni balanserar inte oljuden, ni tar in oljuden och blir oljuden därför är vi rädda för er. En mask kommer och säger. Vi har ingen jord längre och vi skapar bördigheten, men ni tar bort den mark som vi tycker om. Varför gör ni så?

Vi vill att ni skall vara snällare mot oss och vi kommer berätta mer varför vi finns här på jorden. Vi hoppas ni kommer lyssna mer på oss för att förstå oss. Vi vill att det blir lugnare på jorden och tystare och då kan vi trivas bättre och då kan vi leka mer.

Vi som egentligen är era vänner ”.

Insekterna